Det regnar.. Strilregnar..

Och jag som skulle ha klippt gräset idag.. Det och kanske något mer.. Det är mycket som jag behöver göra.. Rensningar och grävning, gräsklippning och ansning av rosor.. Gammalt och visset bör klippas mort så nya rosor kan komma fram..

Utsikten från fönstret, där jag sitter, har jag visat många gånger, men varje gång skiljer sej från alla föregående..

Nu, när det har gått nåra dar sen vurpan i Karlskrona, upptäcker jag hur verklligt  m ö r b u l t a d  jag är.. Troligt är, att ett par revben har fått sej en ordentlig kyss också.. Det känns så när jag andas.. För att inte tala om när jag hostar..

Lyckligtvis upptäcktes min beskörhet förra sommaren, och sen dess har jag ätit kalktabletter.. Alltså klarade jag fallet i avkroken utan att förvandlas till en hög plockepinn.. Fördelar finns alltid.. Bara man ger sej tid att tänka efter..

Tänk om jag haft en hel drös med pengar..  D å  skulle jag ge mej ut och  t o k s h o p p a  denna grådaskiga dag.. Så gjorde jag alltid förr..

Ansvarslöst.. Javisst, men jag såg alltid till att betala mina räkningar i första hand.. S e n  var det fritt fram..

En liten stämsång (D e n  bilden har jag visat många gånger)   för att pigga upp tillvaron.. 

Jag undrar om vovvarna sjunger i hundhimlen också..

Amisa.. Tack för hälsningen.. Din vänlighet fick mej att känna mej bättre..

Jag   m å r  emellertid redan mycket bättre.. Ett par dar till i relativ stillhet får jag dock ta, o m  det skulle vara så att hjärncellen har blivit omskakad och behöver sansa sej..

Märkligt.. Idag har jag  i n g e n t i n g  att förargas över.. Har det månne nåt att göra med vurpan..

Det verkar bli en solig dag.. Fast det blåser.. Grannbarnen från förr, U., R. och jag ska träffas i eftermiddag och äta tillsammans.. U. har beställt bord i Köpmannagårdens trädgård.. 

Ett  s o l b o r d  har hon beställt.. Tja,  b o r d  kan dom nog stå till tjänst med.. S o l  är kanske lite svårare att åstadkomma.. Den som lever.... Trevligt ska det iallafall bli.. Vi  b r u k a r  ha trevligt när vi träffas..

Jo,  c i t r o n p l a n t a n,  som jag visade häromdan, har börjat utveckla  b l a d,  och har fått sällskap.. Jag petade ner  t v å  kärnor och båda har grott..

Månne jag ska sätta lite flera och plantera en  h ä c k.. Mot sydväggen skulle det kunna gå, eftersom där har det aldrig varit nån frost.. D ä r  hade vi tillåmed ett persikoträd, min man och jag.. 

Hej Diana.. Så glad jag blev för ditt inlägg.. Tack, snälla..

Det var  l ä n g e  sen jag stod på öronen på en stadsgata.. Men igår hände det.. Det var nästan värst precis  i n n a n  jag tog mark.. Men det gjorde ont sen också.. Och gör fortfarande.. Framför allt i ansiktet och vänster hand, som fick ta emot den värsta stöten..

Tack och lov var Agneta med, men inte kunde  h o n  hala upp mej ensam.. Hon fick hjälp av ett tillskyndande par från Kalmar.. Det finns snälla mänskor..

Agneta och jag hade varit borta i Karlskrona  och shoppat lite i all blygsamhet.. Det var när vi kom till bussterminalen vid stationen som jag stöp.. Usch, jag kan knappt glädja mej åt inköpen (på Indiska och Rabalder)..

Behöver jag tala om att jag tycker  f r u k t a n s v ä r t  synd om mej..

Det är minst femton år sen jag hade vägsyn senast.. Den gången (t v å  egentligen) var det min glada aireterrier, Kanelen, som drog omkull mej.. Och  d å  såg jag betydligt värre ut, igenmurad med rejäla blåtiror.. Den gången blödde jag desssutom som en gris..

Sen dess har jag för övrigt klent med ögonbryn.. Vill jag ha nåra får jag  m å l a  dit dom.. Det går det med, men det gäller att hålla tungan rätt i mun..

Idag törs jag inte ge mej ut att gräva.. Västerhanden fungerar dåligt, men jag  k a n  röra alla fingrar även om det gör ont..

Nu är jag  u p p r ö r d.. Har varit ett par dar nu.. Har gått och ältat, och vreden och förtvivlan har bara växt inom mej.. 

Det handlar om  h u n d a r.. 

Aningslösa mänskor har under pandemin skaffat valpar för att sysselsätta sej.. N u  börjar semestrarna, och vart tar då valparna vägen.. Vad blir det av dom små djuren, som troligen blivit både fästa vid och präglade på sina  o vä r d i g a  familjer..

Det känns som om en stålklo vrider om mitt hjärta.. 

Och vem är dom samvetlösa "uppfödare" som säljer valpar till dessa mänskor.. Och vad gör kennelklubben..

När min man och jag, han tveksam och jag entusiastisk, beslutat att skaffa hund, fick vi åka ner till Ljungbyhed till uppfödaren och visa upp oss för godkännande..

Vi  b l e v  godkända och två dar senare fick vi hämta vår ljuvliga newfoundland, Bam-Bellas Joker..

Nu till nästa hundkapitel:

Det är inne md  b l a n d r a s h u n d a r.. Min systerdotter, som kan massor om hundar, och som hälsade på häromdan, berättade, att folk köper blandhundar för svindlande summor.. En sådan hund är ibland betydligt dyrare än en renrasig..

Särskilt efterfrågade verkar  p u d e l b l a n d n i n g a r  vara.. Med ett "poo" i "rasbeteckningen" kan man tydligen ta hutlösa priser.. Tala om att köpa grisen i säcken..

I all stillsamhet undrar jag hur en poo-bernhard eller en rotter-poo ser ut.. Och hur är deras  m e n t a l i t e t.. 

Min första hund: Stora, snälla och  s n y g g a  Joker.. Här är han halvårsgammal.. Barnet är min systerdotter, hon som numera vet så mycket om hundar.. 

Två små borders, Hallon och hans lilla mor.. H o n  var en terrier, som gillade action.. "Pilutta dej sankt Bernhard"..

(Det är lilla Hallon, som slickar sej om nosen.. Varför han korsar frambenen är väl för att han vill och  k a n)..

H a n  var alltid vänlig och älskvärd mot andra hundar.. "Du vansläktas", brukade lilla mor fnysa..

För en stund sen vaknade jag av ett hotfullt morrande utifrån.. Åska.. Hjälp..

Jag upp som raketen och drog igen fönstret.. Nåra  k u l b l i x t a r  ska då inte kunna slinka in  h i t  och anställa förödelse..

Jag har aldrig  s e t t  en kulblixt ändå är jag fasansfullt rädd för dom.. 

Nåra  v a n l i g a  blixtar lyste till innan regnet kom och sjasade i väg åskan..

När jag var  l i t e n  hade jag en föreställning om åskan som en jättekvinna, som stegade runt i stora stövlar och blårutig klänning.. Det var  i n n a n  jag hört talas om  k u l b l i x t a r.. 

Tja..

Häromdan bestämde jag mej för att titta på en svensk komedi om trenne gubbar, som tänkte sej en lusttur med vin och kolifejs på en finlandsbåt.. Suck..

Jag borde ha vetat bättre.. Det  f i n n s  inget sådant som  s v e n s k  komedi.. 

Jag orkade halvvägs ungefär.. Nåt så tungfotat och genomsorgligt som den här komedin får man leta länge efter..

Jag undrar om det är dom stora skogarnas fel att svenskarna inte kan göra nåt lättsamt..

Dom vanligaste ingredienserna verkar vara stressade och skuldtyngda vuxna och nosiga barn.. Bevare mej.. Och så skrällig bakgrundsmusik..Att man inte uppfattar vad som säjs är för övrigt ren vinst.. Puh.. 

Efter slagregnet för en stund sen är det ingen möjlighet att jobba utomhus.. 

Slagregn förresten.. Jag kollade i almanackan att vi faktiskt är inne i fruntimmersveckan, pissevickena, som vi sa i byn, där jag växte upp..

Jag kollade precis i kylskåpet och där ekar det ganska tomt.. Jag får masa mej iväg till mataffären i dag.. Jag får inte glömma att samtidigt köpa växtnäring till inomhusväxterna.. Det är inte så lämpligt att bjuda  d o m  på koskit..

(Nån kanske undrar varför jag interpunkterar som jag gör.. Jo, därför att jag vill och kan)..

Nu tänker jag visa ett par bilder.. En före-bild och en efter.. Fast inte  r i k t i g t  efter.. Snarare halv-efter.. 

Det handlar om garagets västsida, som jag håller på att frilägga från ogräs och, i viss mån när det går, från rötter.

Att det här är f ö r e- bilden råder väl ingen tvekan om..

Nu är jag kommen ungefär halvvägs.. Der är ett hårt arbete, men också tillfredsställande..

Jag  k a n  minsann.. Fast, det är klart, dom värsta rötterna rår jag inte med.. Jag får istället gå med sekatören så fort det kommer upp skott och kapa dom..

När det här slitjobbet är klart kommer det  r o l i g a:  p l a n t e r i n g e n..

I dag tänkte jag gå till kyrkan.. Det är länge sen sist..

Kommen till kyrkan såg jag att den var nästan knökfull så jag vände hem igen.. L i t e  rädd om mej är jag allt..

I morse störde jag en spindel, som satte panikfart och gömde sej bland böckerna på byrån i sovrummet..

Min första tanke var, att leta upp den och slå ihjäl, men så  h e j d a d e  jag mej..

Vad är det som ger  m e j  rätt att slå ihjäl en skrämd stackare, som inte gjort mej nåt ont.. Tänk om nån ville slå ihjäl  m e j  bara för att jag har ett utseende som misshagar.. 

Jag lärde mej faktiskt nåt denna morron.. R ä d d  för spindlar är jag fortfarande, men inser att  d o m  är ännu räddare.. 

Skam den som ger sej.. Detta är mitt andra försök att få igång en  c i t r o n o d l i n g.. 

Förra gången, för cirkus sju år sen, gick det  s p i n n  på trädet (för det  b l ev  ett sådant), och jag fick inte bort det.. Hoppas det går bättre den här gången..

Sommaren har kommit tillbaka med full styrka.,

Igår var jag väldigt aktiv.. Rensade infarten och klippte gräset.. Nån grävning orkade jag inte med i hettan..

Nån  a t l e t  har jag aldrig varit, men numera blir jag trött  ä n n u  fortare.. 

Jo, jag har funderat en del på  p a n d e m i n.. Inte så mycket på  d e n,  som på svenskarnas sätt att hantera den..

Dom flesta följer rekommendationerna, gör vad dom ska, och inte ska, utan gnäll och gnöl.. Andra struntar i dom och gör precis som dom behagar, vilket kan vara livsfarligt både för dom själva och andra.. Ytterligare en del gnäller och skäller och anklagar myndigheter och regering för både det ena och andra.. Vad som än görs från centralt håll är det fel..

J a g  anser, att myndigheter och regering gjort precis rätt.. Dom har överlåtit en del av ansvaret till dom enskilda individerna.. Lättat på förmyndarridån, vilket får somliga att känna sej totalt vilsna.. 

Många svenskar är så vana vid att andra tänker för dom och tar ansvar för allt, som kan dyka upp i tillvaron, att dom helt har glömt, att man som vuxen har ansvar för både sitt eget liv och andras..

Och så tror man att pandemin håller på att försvinna.. Än finns inget motmedel och det kan dröja innan man får nåt..

Utan varje jämförelse i övrigt, kan jag erinra om att  d i g e r d ö d e n  fanns latent i över  1rehundra år.. Sista utbrottet var i början av 1700-talet.. (Jag har för mej att pestbacillen fortfarande lever och frodas på sina håll i världen.. Numera har den ingen chans att utvecklas vidare eftersom det finns motmedel både mot råttor och loppor)..

Trevlig lördag i sommarvärmen, och må vi ha förstånd att hålla oss på mattan..

Jag har kommit på nåt.. Nåt, om får mej att småputtra och fnittra för mej själv.. 

Jag får främmande i eftermiddag.. Min systerdotter kommer men man och  h u n d, och jag gläder mej mycket..

Jag åkte till MJällby tidigt i morse och köpte kanelsnäckor att bjuda på till kaffet..

Jag tror jag ska säja, att jag varit uppe tidigt på morronen (sant.. D e t  är alltid sant) och  b a k a t  (Det är däremot 

l ö g n).. 

Jag undrar om  n å n  i hela världen går på den bluffen.. Vi får se..