Jag kan just undra vad man håller på med på gatan utanför mitt sydfönster.. Det är inte alls länge sen man grävde upp hela gatan.. Det kan väl inte vara dags för en ny omgång igen..

Det är nåt visst med stora maskiner.. Och stora  h ä s t a r.. Och stora  h u n d a r..

Igår skämde jag ut mej ordentligt.. Der var så här:

För ett par veckor sen var jag och röntgade en av mina dåliga fötter (den  s ä m s t a)  och igår ringde tydligen läkaren på vårdcentralen för att informera mej om utfallet av fotograferingen..

Och jag fick för mej att det var en telefonförsäljare.. Eller tillåmed nåt värre som ringde.. Och avspisade eskulapen ganska ampert och ringde av.. Hur korkat som helst..

Senare kom jag på vad jag gjort och fick ringa och skrapa med foten och ställa till rätta.. Nu har jag fått en  n y  telefontid om 14 dar.. Tja. så kan det gå..

Fast.. jag kan vara  b e g å v a d  också.. Det visade jag idag när jag tagit med dagstidningen till äldreboendeläsningen.. Det blev en uppskattad lässtund med åtskilliga funderingar.. B e g å v a t,  var ordet..

Att ta med dagstidningen kommer jag att göra varje vecka i fortsättningen.. Nu har jag med mej både aktuella händelser, litteratur och musik.. Kaffe bjuder boendet på, så  d e t  behöver jag inte bekymra mej om..

Jag gjorde precis en liten upptäckt: Livet är allt bra underbart..

Med alla sina upp-och nedgångar.. Med allt korkat och allt begåvat man ställer till med och med allt gott och allt bedrövligt som händer.. Med dagar och nätter, med sol och med regn..

Sammantaget  ä r  det hela alldeles underbart.. Det gäller att passa på att njuta av det så länge det går.. En vacker dag är det slut på härligheten..