Jag ger mej  i n t e.. 

Förra veckan försökte jag mej på att baka surdegsbröd.. Det gick väl sådär.. 

En degkluns tog jag dock undan, och den har stått och gonat sej i kylskåpet sen dess.. I går började jag ett nytt bak, och d e t  ser ut att arta sej.. Degen har jäst länge, länge och börjar bli klar för utbak..

Hade jag varit en normalt sett pysslig estet, hade jag prytt degen med en  p e r s i l j e k v i s t  för skönhetsintryckets skull.. Nu är jag inte det, så den får ligga där grå och tämligen ful..

Det ser ut att kunna bli ett  s t o r t  bröd, och det är bra i dessa coronatider.. Dessutom  g i l l a r  jag bröd som är lite gammalt och torrt..  Och det kommer det att bli.. Så småningom..

Innan jag sätter igång med utbakningen får jag inte glömma att ta undan en bit deg till nästa bak.. Min erfarenhet är, att surdegen bara blir bättre ju längre den lever.. Om man förmår sätta gränser för dess expansion, vill säja..

Nån kanske undrar varför jag inte bakar  s m å k a k o r  istället för stora åbäkiga bröd..

Det beror på min totala brist på karaktär.. Bakar jag en plåt finska pinnar (eller nåt annan krispigt och gott,)  äter jag upp hela baket samma dag.. Och vad är det för mining med  d e t.. 

Jag får ont i både samvete och mage..