Jag kan inte låta bli att hysa en liten misstanke om att faran för coronainfluensan är överdriven.. Dagens mänsklighet har för vana att blåsa upp småsaker och blunda för stora.. 

Miljöfaran är en realitet.. Inte tal om saken.. Men media och opinionbildare målar upp en domedagsstämning, som i sej skrämmer lika mycket som själva miljöförstöringen..

Tänk om det är så, att pandemier och global miljökatastrof är moder Jords sätt att skydda sej mot oss, mänskliga virus, som är farligare för henne än allt annat.. 

Vi inbillar oss så mycket om oss själva.. Att vi är skapelsens krona, och att allt i universum cirklar kring  o s s.. I själva verket är vi mindre än fluglortar, och och nu håller vi på att saneras bort.. Faktum är, att tillvaron kommer att bli sundare utan oss..

Till nåt annat: 

Ännu har det inte börjat bubbla i surdegspytsen..

Min stora, tunga soptunnor blåste omkull i går.. Jag märkte när dom föll, och försökte göra nåt åt det, men höll  s j ä l v  på att blåsa åt pipsvängen.. 

Idag har jag varit ut och rest upp dom.. Tack och lov var dom nästan  t o m m a,  men med lite tankearbete och mycket muskeldito lyckades jag få upp dom igen..

Faktum är, att jag vaknade flera gånger inatt och tänkte med ångest på tunnorna.. Tänk om dom gått sönder, eller var omöjliga att resa.. 

Att dom skulle blåsa bort helt och hållet föll mej inte in.. Även om det blåste kraftigt nog för det..