Om galgbacken i närheten av min bostad, den, som jag nämnde igår, ska jag nu berätta..

Jo då, där har avrättningar ägt rum.. Dom sista som halshöggs (inte hängdes) var en dräng, som tillsammans med sin husmor hade mördat gårdens ägare..

Jag minns en gammal granne till min morfar, som berättade att antingen  h a n  eller hans far hade varit med och bildat spetsgård vid exekutionen.. (Vad spetsgård  ä r  har jag aldrig lyckats få rätt på ).. Hemskt låter det iallafall..

När jag var barn hade avrättningsplatsen förvandlats till festplats.. Jag och min syster hängde på grinden och tittade på alla ungdomar,som cyklade ner till Galgabacken på sommarkvällarna.. O, så fina klänningar flickorna hade, menade vi.. Gossarna  s å g  vi inte ens.. 

När vi blev lite äldre for vi själva till Galgabacken på lördagskvällarna.. Och då hade vi även upptäckt gossarna..

Jag tog kameran med och uppsökte avrättningsplatsen för en stund sen.. Ett minnesmärke finns fortfarande uppsatt där..

Jag vill minnas att dansbanan låg precis i anslutning till minnesmärket.. På den tiden var det ingenting som störde oss ungdomar..

Apropå avrättnigar..

En bild, som jag farit illa av, och ofta identifierat mej med är den här:

Yngsjömörderskans sista ögonblick i livet.. Strax ska hon läggas på stupstocken och så ska yxan falla..

Bödeln, Anders Gustaf Dahlman, var en man, som var stolt över sitt yrke.. (hujedamej)..

Det berättas, att på hans ytterdörr satt en välputsad mässingsskylt med namnet  o c h  titeln "skarprättare"..

(hujedamej igen)..