För många år sen blev jag intresserad av det som  d å  kallades sing-sing-tröja.. Tvärrandig och bovaktig..

--En  s å n  vill jag ha, sa jag till mej själv.. Men hur det var blev det aldrig av att jag stickade nån.. Inte förrän i vinter..

Till en början hade jag tänkt mej en med sprund och  k r a g e:

Men  d e t  smög sej förstås.. Nog för att jag  b e g r e p  hur jag skulle få till sprundet, men  g ö r a  det var en helt annan sak..

Istället rev jag upp en bit och förberedde för en helt vanlig halskant..

Nu har jag kommit så långt att allt är färdigstickat.. Ärmar och stycken.. En del har jag redan sytt ihop.. Jag har kollat att  ä r m a r n a  passar i ärmhålen och att dom är lagom långa.. Nästa projekt blir att få till halskanten..

S i d s ö m m a r n a  är jag lite mallig över..  Jag fick faktiskt sy ihop styckena med  t v å  sorters garn: Vitt på vitt och mörkbrunt på mörkbrunt..

Resåren svajar en aning, men jag har  a l d r i g  lyckats få till en snygg resår.. Lika bra att bita i sura äpplet.. Ingen kommer  n å n s i n  att lägga sej på knä och kolla att resåren inte svajar..

Av ovanstående framgår väl att jag är  p e d a n t.. Men bara när jag hantverkar.. Annars är jag fullt normal..

Det vackra marsvädret, med frost på nätterna och soliga dagar, fortsätter.. Vilket får mej att tänka på väderleksrapporten när jag var liten..

Jag brukade ligga på knä på träsoffan i köket, glo på droppande istappar och lyssna på hur vädret skulle bli.. Ofta var jag snorig och förkyld..

Just i mars sas det alltid att man väntade nattfrost och  d a g s m e j a..

Sen dess är dagsmeja ett av mina favoritord.. (Jag har andra också: lika målande, men inte alls  p o s i t i v t  laddade).. Vilka dom är behåller jag för mej själv tills dom  b e h ö v s..