Jag funderar över begreppet "gothisk".. Jag  t r o r  det ska stavas med ett h instoppt nånstans i mitten.. U t a n   vet jag vad det är,  men det är det här nya (det är inte säkert att det är  n y t t .. Det är kanske bara så att det är  j a g  som inte lagt märke till det) begreppet jag undrar lite över..

Jag har fått för mej, att det handlar om dödslängtan, kanske i grupp.. D e t  låter ruggigt i mina rosenöron..

Men det får mej också att minnas en av dom roligaste böcker jag läst: Paasilinnas skröna om självmordsgruppen som hyr en buss för att färdas mot undergången..

Färden mot döden får mej att tänka på (och skrämmas av)  allt coronaskrivande i massmedia..

För mej känns det som om undergångsprofetiorna gör värre skada än en själva pandemin..

En sak är säker: Än så länge vet vi inte särskilt mycket om hur det hela kommer att slå.. Om det ens gör det.. 

För egen del tänker jag som så: Jag har levat länge och haft ett bra liv.. Nåja det har funnits vatten i vinet också, men i stort sett har det varit "merum" som romarna kallade vin som dracks oblandat.. (Allt kultierat folk blandade nämligen sitt vin med vatten, och gjorde man inte det var man en fyllbult med förlorat anseende)..

Alltså mest vin men, eftersom jag är till åren kommen, kan jag i fortsättningen vänta mest vatten.. Är det egentligen så mycket att se fram emot.. 

Så här gothiskt kan man tänka medan man fortfarande är frisk.. Hur tankarna kommer att gå om coronan slår klorna i mej kan jag inte veta nåt om.. Heller..