Naturen, eller onaturen om man så vill, är märklig..

På min födelsedag i slutet av oktober fick jag ett par vackra buketter:

Båda buketterna innehöll en slags grön växt som utfyllnad och ytterligare prydnad.. Växtens namn hade jag ingen aning om, men kom så småningom fram till att den heter "ruscus".. Och det är här "onaturligheten" kommer in..

Ädelblommorna är sen länge borta, men ruscuskvistarna lever och har hälsan..Efter snart fem månader.. 

Små plantliknande saker växer fortfarande på bladen.. Jag försökte  p l an t e r a  en del av dom för nåra veckor sen, men glömde bort "odlingen" så den dog.. Törstade ihjäl får man nog påstå..

Nu är det Brittas tur, och om  n å n  ska lyckas med "aveln" är det hon.. Spännande är det i varje fall..

Jag  u n d r a r  om jag inte ska försöka mej på att sätta till en surdegsodling.. Jag har gjort det förr, så jag  v e t  att det inte är svårt..

Det svåra blir väl att försöka  b e g r ä n s a  den.. Surdeg företer nämligen viss likheter med  s ö t g r ö t.. Den urartar, kan man tryggt säja.. 

Det  b l å s e r (som vanligt) men det regnar inte och jag ska försöka mej på en liten skogspromenad med Agneta och hunden Solveig..