Igår var jag hos sjukgymnasten Anna, som jag fick stort förtroende för, och hon påbörjade jobbet med att försöka vrida min sneda fot rätt.. 

Tänk, jag som trodde, att det inte fanns nåt annat än  k n i v e n  för foten ifråga..

Hon vred och bände.. Det gjorde  o n t,  men på ett  b r a  sätt.. Man kan säja att det gjorde  g o t t  samtidigt som det gjorde ont..

Och så tejpade hon foten och underbenet.. Och så fick jag förhållningsorder om att försöka hålla foten  r a k t.. 

Jag gör mitt allra bästa, för jag vill  i n t e  att foten ska vrida sej 180 grader.. Gör den  d e t  kommer jag inte att kunna röra mej ur fläcken.. Eftersom fötterna då kommer att gå åt  v a r  s i t t   håll..

Jag är iallafall väldigt glad att ha kommit under behandling..

Igår fick jag erbjudande från kommunen om hjälp med att bära hem varor från matbutiken.. Det känns overkligt på alla sätt..

Bortsett från spretande fötter är det inget fel på mej.. Och inte brukar jag vistas i folksamlingar heller..

Folksamlingar är med det värsta jag vet, så risken att jag ska förirra mej in i en sådan är obefintlig.. 

Blodtrycket är normalt (åtminstone var det normalt när min väninna från barndomen U. tvingade mej att kolla det senast)..

Jag  r ö k e r  inte.. Bortsett från ett litet misslyckat försök för nåra dar sen.. Min konsumtion av alkohol är näst intill obefintlig och jag försöker röra på mej varje dag.. Men  c h o k l a d  äter jag då och då.. Och hur farligt är  d e t..

Ändå känns det som om samhället bara väntar på mitt frånfälle.. 

På måndag kommer jobbarna och börjar badrumsrenoveringen... om jag  l e v e r  så länge..